färger och hormoner

Publicerad 25.05.2016 kl. 23:22

I början av förra veckan gnällde jag på Erik och klagade över att vi aldrig tränar tillsammans. Gymmets spinning- och corepass har börjat bli tråkiga och jag försökte, utan framgång, lura med honom på en löprunda. Så lättlurad var han inte. Istället föreslog han några dagar senare att vi skulle åka på cykeltur och picknick på helgen, vilket vi också gjorde. Vi cyklade till ett naturreservat, åt hemgjord soppa och banankaka och lyssnade på Ted & Kajs pod i solen i tre-fyra timmar innan vi cyklade hem igen för att kolla på hockeyfinalen. Vi cyklade i hopplös motvind och cykeln rörde sig ca. 1 cm per tramp, men jag fick ju den träning jag ville ha i varje fall! (har haft träningsverk sedan dess hehe)

Förra veckan gick jag min första Prideparad! Så mycket färger, glitter och människor. Så mycket människor att paraden aldrig tog slut. 

Botaniska trädgården ordnade samma dag en chiliutställning som jag såklart gick på. Jag har blivit som min mamma; jag älskar att titta på växter (helst blommor), gråter till filmer hur lätt som helst och tycker varje barn jag ser är gulligt. Jag läser mammabloggar och går på yoga, lappar mina egna vantar och bakar mitt eget bröd. Dessutom gråter jag hur lätt som helst. Senast idag tänkte jag börja gråta när Erik lurade mig att han blivit sårad när jag skrattade åt hans handstil. Jag blev ledsen etersom jag trodde att han blev det. Häromdagen tänkte jag också börja gråta eftersom min farfar berättade att han hade huvudvärk. Sakta men säkert har jag blivit superkänslig, särskilt det senaste halvåret. Jag som varit cool och inte ens gråtit på släktingars begravningar. Vad är det som händer med mig och mina hormoner? Någon som varit med om något liknande?   

Kommentarer (0)
Spamfilter
Skriv siffran 9 med bokstäver: